Bra fredag!

Vissa fredagar är roligare att vakna upp till än andra.

En snabb check i e-mailen i morse gav besked från Studera.nu – antagningen till höstens kurser var klar, och jag var antagen till mitt 1:a hands val “skolsocialt arbete och elevstöd” på SU *. (15 poäng). Yes!!!

Strax efter bippade det till i mobilen och yngste sonen meddelade att han får VG i slutbetyg i matte A efter sin sommarskola. Fyra veckors slit på sommarlovsförmiddagarna är över… och gav bättre resultat än han nog hade vågat hoppats på.

Jag är en så stolt mamma!

Nu ska här ätas frukost och duschas. Sedan ska vi ge oss iväg hela gänget till mitt barndoms-sommarland och picnic:a, och kika på de gamla husen, dammarna och de höga bergen.

En bra fredag som sagt.

Men…Det är ju livet som försvinner.

På facebook finns en mängd länkar till olika datorspel. De är enkla… skjut ner/ samla ihop och få poäng, i olika varianter. Pacman eller Snake – fast i moderna versioner.

Jag har vänner som spelar de där spelen – och regelbundet redovisar sina poäng offentligt. Vilket gör att vi andra kan se hur enormt mycket tid de sitter och bippar och boppar vid sin dator. Timmar… varje dag… på arbetstid… fritid… familjetid…

Antingen måste de ha otroligt tråkiga arbeten, utan några som helst arbetsuppgifter att genomföra – eller så är de som ungarna i plugget som tror det räcker med att vara på plats för att få godkänt…

Jag fattar inte… hur kan man frivilligt göra något så monotont? Blipp-blopp-blipp-blopp… När man kan läsa en bok, lära sig något nytt… lösa ett korsord, klura på en sudoku. Någonting som i allafall lite utmanar intellektet… om man nu inte har något jobb att göra…

Det är ju timmar av livet som bara….försvinner.

Frukost

Under många, många år av mitt liv, så åt jag ingen frukost.

Jag gick upp, duschade, klädde på mig, jobbade – och första målet för dagen var lunchen kring 12.

Jag tror jag la av att äta frukost någon gång i gymnasiet…

Med åren blev det till och med så att jag inte kunde äta frukost. Det tog emot. Mackorna växte i munnen… Jag ville inte ha mat så tidigt på dagen.

För några år sedan tvingade jag mig själv att ändra på det. Jag tog en genväg. Skakade ihop en påse Nutrilette och drack. En snabbfrukost på 1 minut. Stående vid diskbänken.

Sedan började jag med GI-mat i maj i år. I den ingick en ordentlig frukost. Inga bantningspulverpåsar, utan ägg, fil, omelett, bacon, prinskorv, tonfiskröror… (fast kanske inte allt på en gång!).

Jäklar vad svårt det var i början… men GI-maten ändrar ämnesomsättningen i kroppen. Så efter någon vecka så var jag vrålhungrig när jag vaknade… och det kändes helt rätt att äta ordentligt.

Nu äter jag frukost varje morgon. Inga mackor – utan mat. Sedan blir det en lunch, ett mellanmål och så middag.

Så mycket som jag äter nu har jag inte ätit på många, många år – ändå går jag  stadigt ner i vikt. Jag är mycket piggare. Magen funkar… Allt sug efter söta grejer har totalt försvunnit. Jag saknar inte det minsta ris, potatis, pasta…

… men jag skulle sakna min frukost om jag inte fick den!

Fil, torkade aprikoser, krossade linfrön och två ägg – det blev min frukost idag.

Vad äter du till frukost?

Idag på Sergelstorg… och centralstationen: Bounce!

Det händer saker på stan – om man är lite observant. Idag har Bounce gjort tre, kollektiva uppträdanden, som man på sätt och vis kanske skulle kunna kalla för street-art

(Sergelstorg och Centralstationen)

(BirgerJarlsgatan/Stureplan)

Jag gillar Bounce. Jag har sett flera av deras föreställningar. Det är en dansgrupp med ett nytänkande över det vanliga….

Trailer är från senaste föreställningen “Caution” på Orionteaterna vintern -09.

Även AftonbladetTV länkar till dagens händelse. Originalkoreografin med MJ hittar du här.

Senare: Nu har USA hittat länken också

8:e juli kl 06.23

06.23….

Ett magiskt klockslag.

Då förändrades mitt liv för alltid. Ingenting “före” var längre något… nu började livet. På allvar.

06.23 8/7-86 blev jag mamma. För första gången. 23 år gammal.

Idag fyller äldsta sonen 23 år.  All kärlek!

Det okända djuret “huller-om-buller”

Beppe har skrivit texten till “okända djur”. Ni vet den där med refrängen
“Du tror inte på det här eller hur, men visan handlar om okända djur”

Just nu har Stockholm drabbats av det okända djuret “Huller-om-buller”.

Det största djur som finns får väldig brådska

var gång det drar ihop sig till åska

Han säger ÅH, och äter allt muller

och därför så blir det mindre buller.

och därför finns det blixtar utan muller

och djuret heter “Huller-om-buller”.

Över den allt mörkare Stockholmshimlen pågår just nu ett tyst åskoväder. Det blixtrar inne i molnen, men hörs ingenting.

Det är nästan lite spöklikt… mystiskt… övernaturligt… Men heter egentligen molnblixtar… och är elektriska urladdningar i ett moln eller mellan två moln.

Stolt!

Wow… Jag lyckades lägga in den lilla HTML- länken från sitemeter i min högerkolumn, så nu kan jag se vilka som besöker mig här på bloggen

Coolt!

Det finns fler hjältar vid Slussen…

Tidningen “Mitt i Södermalm” skriver den här veckan om en man som hoppat i vattnet vid Slussen och räddat en ung kvinna från att drunkna/ ta livet av sig i april i år. Mannens insats prisas nu av Stockholms brandförsvar.

Berättelsen är en kopia av vad mellansonen gjorde sent i höstas/ tidigt i vintras. Fast för hans del var det en man han räddade – men platsen var exakt den samma…kajen vid Kornhamnstorg.

Mellansonen har inte fått någon utmärkelse för sin insats. Han har ö h t inte blivit kontaktad av varken brandförsvar eller polis efteråt – trots att de tog hans namn. Istället fick han ta sig hem själv… med sina tankar, funderingar, och fuktiga kläder… 18-åriga hjältar kanske inte är lika viktiga?

….men mannen överlevde, och det var självklart det viktigaste!

Det händer mycket vid Slussen… uppenbart.

Ödmjukhet

Det regnar och är kyligt ute… en dag som gjord för lite filosoferande

Ett av de vackraste orden jag vet i det svenska språket är ÖDMJUKHET.

Förmågan att vara ödmjuk, är även en av de egenskaper jag uppskattar mest hos människor jag möter. Kanske beror det på att en person som är ödmjuk inte vet om det själv?

Det engelska ordet för ödmjukhet är humility. Det är nog inte en tillfällighet att det är så närbesläktat med human (medmänsklig)

James Matthew Barrie (som bla skrev Peter Pan) har sagt: “Life is a long lesson in humility”

Så sant, så sant…

Ett gammal kinesisk tankespråk lyder så här:

En gång när du känner dig fullärd

En gång när du nått livets höjdpunkt

En gång när du tycker att du är bättre än de flesta.

En gång när du känner att tomrummet efter dig aldrig kan fyllas – gör blott så här och ditt sinne blir stilla och ödmjukt.

Tag en kanna och fyll den med vatten.

Stick din ena hand ner i vattnet och lyft sedan upp den igen. Det hål din hand lämnar efter sig i vattnet är måttet på hur mycket du skall saknas.

Du kan plaska så mycket du vill medan handen är i vattnet och du kan därvid åstadkomma vågor. Men upphör du bara en enda minut, så är vattnet lika lugnt som förut.

Det är något som gäller oss alla:

Vad helst du sysslar med i livet.

Gör Ditt bästa.

Men glöm inte, att oersättlig är ingen.

Ödmjukhet….

Ordböckerna förklarar ödmjukhet på följande sätt: Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar.

Nog är det så att Ödmjukhet – gör en människa vacker?

Bröllopsdag i London – och i Stockholm

Idag är det vår bröllopsdag. För 24 år sedan gifte vi oss.

Det är kanske lite tjatigt att skriva om det här i bloggen… igen.

Det står ju redan HÄR och HÄR

Denna 24:åriga bröllopsdag firas hur som helst på två olika håll. I London (av pappan) och i Stockholm (av mig).

Så tänker jag inte ha det nästa år… Då firar vi silverbröllop (25 år) och det ska sjutton ske tillsammans. Så det så

Blickar jag tillbaka så minns jag faktiskt inte riktigt hur vi har firat våra bröllopsdagar… annat än den allra första. Den som var ett år efter vigseln.

Det var en söndag… och jag var supernervös. Dagen efter skulle vi åka in till Nacka BB och jag skulle bli igångsatt, eftersom äldsta sonen inte behagade komma ut. 18 dagar över tiden… Oh vad jag önskade att allt skulle komma igång av sig själv, denna första bröllopsdag… men sonen var envis – redan då.

Det var därför på sätt och vis nära att vi fick vårt första barn på vår första bröllopsdag… nu väntade sonen ytterligare två dagar – så vi får fira vår bröllopsdag ifred, och sonens födelsedag firas först i övermorgon