Hur mycket får det kosta - och vem ska bestämma?
tisdag, augusti 7, 2007 av mamman
I Expressen idag finns en artikel om en liten pojke som snart ska börja i skolan.
Pojken har aspergers syndrom vilket kan översättas med “högfunktionell autism”. Egentligen säger diagnosen inte så mycket, eftersom varje aspergerdiagnos är väldigt individuell… Vissa är väldigt avskärmade, andra mer socialt utåtriktade. Många går lite fram och tillbaka utifrån omgivningens förutsättningar, och tidigare social träning. Det är dessutom inte ovanligt med “korsdiagnoser” - ffa med adhd.
Föräldrarna till pojken i artikeln har hittat en privat skola (friskola) som enbart riktar sig till aspergerbarn. Rektorn på pojkens tillhörighetsskola (hemskola) har dock ett annat skolförslag. Det är ett låst läge - och föräldrarna har valt att gå ut i kvällspressen.
Mamman har varit i den här situationen många, många gånger med sina elever (dock utan inblandning av massmedia). Ibland har det handlat om elever som är på väg i n till mammans grupp, ibland har det handlat om elever som ska vidare till högstadiet.
Utan att lägga några värderingar i fallet ovan, så vill ändå mamman ge lite input kring det här med specialplaceringar.
Idag ökar de privata skolorna som riktar sig till barn med särskilda behov. Orsaken är att dessa elever drar in enormt mycket mer pengar än “vanliga” skolelever. Kostnaden för en specialplacering i dessa skolor ligger oftast mellan 400 000 - 500 000 kr/ termin. Sug på de siffrorna lite.
Börjar man sedan leta lite bakom skolornas glättiga broschyrer och konsultgjorda hemsidor, så hittar man ibland pedagogikens baksida… Outbildade lärare. Lärare som arbetar i ämnen de inte är utbildade i. Lärare som arbetar både i skolan och på fritids (när planerar de?). En läroplan som inte följer grundskolans läroplan. Ett allt för starkt fokus på “miljöterapi” på bekostnad av undervisning… bland mycket annat. Dessutom “glömmer” friskolorna i princip alltid om att tala om att de är vinstdrivande enheter - med en styrelse som vill ha betalt. Bra betalt.
I mammans lilla grupp är kostnaden per elev ungefär 100 000 kr/ termin. Gruppen får inte vara vinstdrivande, eftersom det är en vanlig kommunal skola. I gruppen finns specialutbildad personal, och ett stort kollegium med utbildade facklärare som undervisar mammans grupp i sina fackämnen. Det finns möjlighet till integrering i “vanliga” klasser för de elever som klarar detta. Bakom gruppen finns dessutom psykologer, en dagligt närvarande skolhälsovård, och specialister som gratis kan tas in vid behov. (psykiatiker, logopeder, talpedagoger, sjukgymnaster osv)
Dyrt behöver med andra ord inte per automatik betyda att det är bättre…
Frågan är därför….
Ska föräldrarnas önskemål ALLTID tillgodoses?
Läs artikeln HÄR
En väldigt svår fråga. Vad får det kosta, vem ska bestämma? Bara för att det är privat behöver det inte vara bäst. Men mycket svårt att veta. Gör jag rätt eller fel. Man vill sitt barn det bästa. Då tänker man inte som förälder på vad det kostar skolan. Sen kan det ju skilja väldigt mycket på kvalitten på den ena och den andra skolan. Ja, det är svårt.
Jag har en son, han är 20 år. Nu har vi förstått att han har aspergers syndrom. Han har så många av symtomen som stämmer på honom så det är ingen tvekan. Men har aldrig haft en tanke på att det kunnat varit något “fel” på honom. Om du vill läsa så gå till min blogg där jag haft två inlägg om honom. Ett idag.
Trots allt
Rose-Marie
Rose-Marie: Visst är det svårt. Det bästa skulle ju vara om ekonomi ö h t inte blandades in. Om alla barn fick gå i den skola eller med den skolform som föräldrarna kände sig trygga med, och som fungerade just för eleven.
Men verkligheten ser ju tyvärr inte ut så…
Det är därför jag undrar hur långt hemskolan är skyldig att tillmötesgå föräldrar.
Det känns rätt självklart att man ska försöka hitta bra skolplaceringar för barn med särskilda behov. Men frågan är vem som har bäst erfarenhet av att hitta dem…
Det är svårt… jättesvårt.
Vi brottas med det här varje vårtermin… och ibland får vi bara ge oss. Speciellt om föräldrarna vill ha stor klass på högstadiet och vi ser ett behov av fortsatt liten grupp… Då är det föräldrarnas vilja som styr… och upp till mottagande skola att förstå varför eleven hamnar hos dem, trots ett mycket stort behov av enskild undervisning….
Precis som du så vet jag att privata alternativ inte alls automatiskt betyder bättre, men det verkar inte som om det gått fram till gemene man. Just detta med det stora antalet obehörig personal, verkar inte alltför många känna till, till exempel.
Jag vet inte hur pass långt man ska lyssna på föräldrars önskemål, om det finns ekonomiska begränsningar. Beviljas provata alternativ automatiskt, trots att de kostar 4-5 ggr så mkt i din kommun, menar du? Sen så är det ju så att det är föräldrarna som bestämmer över sina barn, så även om vi som skolpersonal kan föreslå vissa saker så kan vi ju aldrig tvinga någon att nappa på det. Jag har tagit emot elever på IV som gått hela grundskolan i vanlig klass, trots att de har utredning om utvecklingsstörning eller på gränsen till det, asperger och dylika autismspektrastörningar. Föräldrarna vill att de ska gå i “normal” skola och då måste de få det. Där är vi låsta, även om vi kan veta vilken annan hjälp barnen/ungdomarna skulle kunna få. Det är ju föräldrarnas barn, inte våra.
Lärarinnan: Nix - föräldrarnas önskemål styr inte… vilket retar upp vissa något enormt.
Någonstans har de läst att man har rätt att välja skola - och tror att det även inbegriper specialskolor.
Helst skulle man ju önska att det var så också - så att vi aldrig behövde hamna i krångliga konflikter med föräldrarna… men…
Som det är nu så är det egentligen hemskolans rektor som har det slutgiltiga beslutet… Eftersom det är den skolan som får bekosta alla extra insatser. Oavsett om det sker på den egna skolan (tex via assistent) eller om det är en extern placering.
Jag har därför en viss förståelse för rektorn i artikeln, som uppenbart har hittat en undervisning som kommer kunna tillgodose den här pojkens behov, men kostar mindre än den dyra specialfriskolan.
Ett tips är att gå in på den skolans hemsida och läsa… Där har bildläraren tex alla etikämnen (skolan har etikprofil)… dans, drama.. rubbet… sånt får mig att dra öronen åt mig. Ännu mer misstänksam blir jag när skolor döps efter rektorn…
Det är så himla lätt att starta en skola, och kalla den aspergerskola, och påstå att man jobbar enligt den eller den metoden… Som förälder måste det låta toppen… Om sedan verkligheten egentligen handlar om att någon i personalen har gått en 1-dags kurs och läst en bok, är en helt annan sak…
Näe… När man kommer fram till att en elev behöver specialpedagogik - så skulle jag nog hålla mig till den kommunala skolan, som har ett mycket brett skyddsnät, en samlad kunskap, bra sammarbete mellan enheterna, och ffa personal med en mycket lång erfarenhet…
[...] kring eleven med asperger som Expressen skrivit om på sin hemsida de senaste dagarna och som mamman skrev om här om dagen. Eftersom rektorn namngetts så var det inte så svårt att googla fram [...]