Någonstans har de läst att man har rätt att välja skola - och tror att det även inbegriper specialskolor.

Helst skulle man ju önska att det var så också - så att vi aldrig behövde hamna i krångliga konflikter med föräldrarna… men…

Som det är nu så är det egentligen hemskolans rektor som har det slutgiltiga beslutet… Eftersom det är den skolan som får bekosta alla extra insatser. Oavsett om det sker på den egna skolan (tex via assistent) eller om det är en extern placering.

Jag har därför en viss förståelse för rektorn i artikeln, som uppenbart har hittat en undervisning som kommer kunna tillgodose den här pojkens behov, men kostar mindre än den dyra specialfriskolan.

Ett tips är att gå in på den skolans hemsida och läsa… Där har bildläraren tex alla etikämnen (skolan har etikprofil)… dans, drama.. rubbet… sånt får mig att dra öronen åt mig. Ännu mer misstänksam blir jag när skolor döps efter rektorn…

Det är så himla lätt att starta en skola, och kalla den aspergerskola, och påstå att man jobbar enligt den eller den metoden… Som förälder måste det låta toppen… Om sedan verkligheten egentligen handlar om att någon i personalen har gått en 1-dags kurs och läst en bok, är en helt annan sak…

Näe… När man kommer fram till att en elev behöver specialpedagogik - så skulle jag nog hålla mig till den kommunala skolan, som har ett mycket brett skyddsnät, en samlad kunskap, bra sammarbete mellan enheterna, och ffa personal med en mycket lång erfarenhet…

Jag vet inte hur pass långt man ska lyssna på föräldrars önskemål, om det finns ekonomiska begränsningar. Beviljas provata alternativ automatiskt, trots att de kostar 4-5 ggr så mkt i din kommun, menar du? Sen så är det ju så att det är föräldrarna som bestämmer över sina barn, så även om vi som skolpersonal kan föreslå vissa saker så kan vi ju aldrig tvinga någon att nappa på det. Jag har tagit emot elever på IV som gått hela grundskolan i vanlig klass, trots att de har utredning om utvecklingsstörning eller på gränsen till det, asperger och dylika autismspektrastörningar. Föräldrarna vill att de ska gå i “normal” skola och då måste de få det. Där är vi låsta, även om vi kan veta vilken annan hjälp barnen/ungdomarna skulle kunna få. Det är ju föräldrarnas barn, inte våra.

Men verkligheten ser ju tyvärr inte ut så…

Det är därför jag undrar hur långt hemskolan är skyldig att tillmötesgå föräldrar.

Det känns rätt självklart att man ska försöka hitta bra skolplaceringar för barn med särskilda behov. Men frågan är vem som har bäst erfarenhet av att hitta dem…

Det är svårt… jättesvårt.
Vi brottas med det här varje vårtermin… och ibland får vi bara ge oss. Speciellt om föräldrarna vill ha stor klass på högstadiet och vi ser ett behov av fortsatt liten grupp… Då är det föräldrarnas vilja som styr… och upp till mottagande skola att förstå varför eleven hamnar hos dem, trots ett mycket stort behov av enskild undervisning….

Jag har en son, han är 20 år. Nu har vi förstått att han har aspergers syndrom. Han har så många av symtomen som stämmer på honom så det är ingen tvekan. Men har aldrig haft en tanke på att det kunnat varit något “fel” på honom. Om du vill läsa så gå till min blogg där jag haft två inlägg om honom. Ett idag.

Trots allt
Rose-Marie