Om att uttala sig bergsäkert…

Mamman uttalar sig sällan om fakta utan att ha dubbelkollat det innan. Är hon inte säker, så håller hon tyst.

Därför är hon lite faschinerad över människor som t o m offentligt kan uttala sig bergsäkert om saker som de inte har koll på. Hur funkar man om man gör så?

Det måste ju vara så nedra pinsamt att med STORA BOKSTÄVER säga att “så är det inte - du har fel”… För att omedelbart bli överbevisad, av någon som faktiskt vetat vad h*n pratat om - och har rätt.

Hur vågar människor utge sig för att bergsäkert veta - när de inuti sig faktiskt måste vara medvetna om att de inte har riktigt koll?

Mamman menar… Alla har ju ett förtroendekapital i en debatt eller diskussion. Att ge sig ut på hal is, och få på tafsen minskar ju det kapitalet rätt rejält.  Det k a n ju vara svårt att återkomma i debatten efter det s a s

(Obs! Mamman syftar nu inte på politiker och journalister, utan tänker på “vanliga” människor som ger sig in i offentliga debatter utan att undersökt fakta innan)