Ibland undrar mamman…mer om utbrändhet.
Onsdag, augusti 15, 2007 av mamman
Mamman fortsätter att fundera över det här med utbrändhet.
Man har nu backat om förslaget att inte tillåta sjukskrivningar vid utbrändhet. Och det är ju bra. Det finns ju verkligen de som behöver vara hemma ett tag.
Men… När vet man när det är dags för någon som varit hemma i flera år att gå tillbaka till jobbet?
Är det när den sjukskrivne IT-teknikern sitter och meckar hemsidor i flera timmar hemma? Och deltar ännu fler timmar i olika internetkonferenser? Och spelar onlinespel halva nätterna?
Är det skillnad på att göra detta, mot att tex arbetsträna 25% i en kundsupport?
Jo… Det är det nog. Mamman tror nämligen att det ibland kan handla om kravkänslighet….Om personer som mycket väl kan jobba både länge och intensivt - med sånt de är motiverade att göra. Sånt som är “kul” och som intresserar.
Men när någon annan bestämmer v a d de ska göra… och det blir tider att passa. Mornar att gå upp på, fasta lunchraster, arbetskamrater att jämföra sig med…. Då knasar det ur igen.
Och då är frågan om diagnosen “utbränd” verkligen är rätt?
Eller har de kanske alltid varit friska - men inte klarar krav av någon anledning? Eller… handlar det kanske om människor som inte vill jobba, för att det finns så mycket annat de vill göra istället?
Mamman tror inte det finns något lätt svar på detta. Och hon tror absolut inte att det här är en stor grupp inom gruppen “utbrända”. De allra flesta har säkert rätt diagnos… Men det är de här personerna som får andra människor att reagera.
Andra människor - som mamman - som nu funderar på hur det kommer sig att en heltidssjukskriven IT-tekniker pallar att sitta framför datorn hemma i minst 12 timmar per dag, år ut och år in, men inte klarar att gå tillbaka och jobba 2 timmar/ dag vid datorn på sin arbetsplats…
Eller varför en sjukskriven bilmeck klarar att renovera och fixa dragracingbilar och delta i tävlingar runt om i landet, men är så utbränd så h*n inte kan byta olja på en vanlig volvo på en bilverkstad.
Varför är d e sjukskrivna för utbrändhet?
[...] Aug 2007 Utbrändhet och kravkänslighet Jag hittade nyligen till Mammans blogg och upptäckte att där finns det mycket intressanta tankegångar. Idag så spånade hon om [...]
Jag hittade nyligen din blogg och jag måste säga att det är mycket intressanta tankegångar, Mamman!
Så intressanta att jag länkade till ditt inlägg (hoppas att du inte misstycker) och spånade själv på detta
om kravkänslighet på min blogg för det hade annars blivit ett så långt inlägg här.
“Varför är d e sjukskrivna för utbrändhet?”
Ja, det undrar jag också, det låter helt sanslöst i mina öron. Men även om jag själv inte tror att det är många slinker igenom systemet som utbränd utan att vara det, så är varje person som gör det en för mycket. Det finns de, som verkligen är det och behöver hjälp och inte får det.
Mmmmm… som i så många andra sammanhang så är det de som fuskar som saboterar för så många andra…
Socialbidragsfuskare får alla socialbidragstagare att bli presumtiva fuskare.
Fejkade utbrända, får alla utbrända att verka som simultanter…
Osv osv…
Vad gäller inlägget ovan - så är det nog rätt att de där simultanterna är sjukskrivna… för deras kravkänslighet gör att de inte fungerar på en arbetsplats, och då är det lätt att de drar med sig andra i raset…
MEN… De ska inte vara sjukskrivna för utbrändhet - utan ha någon annan psykosocial diagnos. Jag vet inte om det finns speciella diagnoser för kravkänsliga, eller om man kan likna det vid någon form av fobi… Men psykologer har nog något bra namn för det där
Kravkänsligheten som infinner sig i samband med utbrändhet existerar kan jag lova och är inget påhitt för att få slippa att arbeta, för en person som verkligen är utbränd.
Apropå detta med om det är rätt diagnos eller inte, så kan kan tänka mig att det ibland blir feldiagnoseringar precis som vid andra sjukdomar. Vilket också är förödande för patientens tillfrisknande. Kanske beror det på att psykosomatiska sjukdomar/syndrom inte har samma prioritet, som tex. de somatiska sjukdomarna som diabetes, högt blodtryck etc som är mätbara på ett annat sätt. Precis som inom alla yrkesgrupper så finns det läkare och läkare och ibland går det snett. I en del fall kanske det slarvas med att göra ordentliga utredningar om varför patienten mår som den gör. I andra fall finns brister att följa upp patienten ordentligt. Själv är jag oerhört tacksam för att jag både blivit utredd ordentligt på en rehabiliteringsenhet och att min hälsa kontinuelligt följs upp ordentligt.
Annelie:
Jo - jag vet. Kravkänsligheten ökar när man är utbränd. Minsta lilla blir så stort…
Men… jag var mer ute efter de vars kravkänsligheten kom först… och att det kanske var den som som sedan utlöste utbrändhetssymtomen, eftersom personen ifråga inte klarar av krav ö h t. Inte ens som “frisk”…
Kanske är de t o m inte utbrända - utan bara reagerar på ett liknande sätt, eftersom de inte klarar av att få krav ställda på sig…?
Jag vet inte - men jag blir misstänksam när de klarar av både krav och tidspress så länge det är inom deras hobbyverksamhet…
Okey, då förstår jag vad du menar!
För mig är det helt uteslutet. Jag kan inte ens duscha och klä mig under tidspress, utan att alarmet går på. Och som du nämner detta med hobbies så kan jag tex. inte skriva på min blogg eller göra lite grafik under tidspress. Jag måste sitta i lugn och ro och göra det i min egen takt.
Det blir många avbrott vägen innan jag får ihop det jag ska och det hänger på dagsformen vad jag klarar av. Ibland kan det ta mig ett par dagar innan jag fått ihop ett kort inlägg för att det är helt korslutning i skallen och jag hittar inte orden eller klarar inte av att tänka. Ibland kan jag få till ett lite längre. Ibland när jag har tänkt mig att skriva några rader i min dagbok så räcker det med att trycka på knappen Skriv inlägg och sedan är det bara att stänga ner och logga ut.
Hej,
jag tycker du har helt rätt i det du säger om utbrändhet. Finns det något mer patetiskt än folk som jobbar för mycket och sen vill finansiera sin återhämtning/vila via försäkringskassan. Dessutom hörde jag att N| eller vad han heter var aggressiv i kommentarsfälten och jag måste säga att du gjorde helt rätt i att radera bort hans otidigheter. Stå på dig mamman och tack för en bra blogg!
Anna: Jag är helt övertygad om att utbrändhet ÄR en åkomma som behöver både läkarvård, och möjlighet till sjukskrivning.
Det rätta namnet är dessutom “utmattningsdepression” - vilket visar på allvaret.
Så jag vill inte kalla detta patetiskt.
En depression leker man absolut inte med. Jag vet det som anhörig. Det är fruktansvärt. Både att vara deprimerad och att stå brevid och titta på. Man känner sig rätt maktlös.
Trista kommentarer raderar jag - ffa om de börjar likna personangrepp och återfinns i de mest skiftande inlägg… Det här är ju min blogg, så tack och lov så kan jag också styra den så det blir den stämning på den som jag vill ha.
Håller med om att personangrepp skall raderas. Jag känner mycket väl igen de personangrepp som användes och visst är det obehagligt! Håller med om att depressioner skall man få hjälp med. Men i Sverige är få tvingade att arbeta ihjäl sig, eller som det numera så modernt heter “bränna ut sig” eftersom det trots allt är frivilligt att jobba!
Anna: Det är väl så att det är få av de som KÄNNER att de håller på att arbeta ihjäl sig som faktiskt blir utbrända. Deras “larmsystem” fungerar ju… De blir medvetna om sina reaktioner och kan göra något åt dem…
Istället är det de som tycker att jobbet är kul/intressant/spännande/utvecklande… som jobbar och jobbar och jobbar… De stänger helt enkelt av sin larmcentral och tillåter sig att uppslukas i projekt och arbetsuppgifter. De tar med sig jobbet hem. Jobbar över. Jobbar helger…
DE ligger i riskzonen… För de har noll koll på att de är så nära den där berömda väggen.
Lärare är en av de yrkesgrupper som toppar ligan över utmattningsdepressioner. Eftersom jag är lärare själv så kan jag mycket väl förstå detta.
För att vara en bra lärare så måste du sälja dig själv. Varje lektionstimme, varje minut…. så måste du “uppträda” så att eleverna blir engagerade. Du måste sedan delta i allehanda möten som ska vidareutveckla skolan. Du ska planera lektioner och plocka fram material. Du ska rätta elevernas uppgifter…. Det finns 1000 saker utanför själva undervisningssituationen som tillkommer.
OCH…föraförallt så tillkommer engagemanget i eleverna. I de där eleverna som har det jobbigt. Som man funderar över. Som man bär med sig hem… i huvudet och i magen. Dag efter dag. Natt efter natt….
Ändå står man ju där nästa dag… och uppträder. För att det är så nedra kul och så fantastiskt stimulerande… och helt plötsligt kommer den där väggen farande i 180…
Jag tror det är de amtiösa. De engagerade. De motiverade… och de som är solidariska med sin arbetsgivare/sina kunder/ sina arbetsuppgifter… som löper störst risk att bli utbrända idag.