Jakten på den perfekta plastkorgen
tisdag, augusti 28, 2007 av mamman
Skolan idag blev… intressant. Eleverna har berättat sommarminnen för varandra, och efter ett tag slirades det lite på sanningarna för en del. Ibland vill man ju så gärna ha upplevt så mycket - och helst ska det inbegripa utlandsresor. Sånt är nämligen status.
Mamman som bara reste till Bohuslän, var klart ointressant. Somliga ansåg sig nämligen varit… typ jorden runt. Två gånger! Ensam - ska tilläggas (annars kan man ju bli påkommen!). Lite knepigt för en 9-åring kanske? Ibland är det svårt att hålla mungiporna i styr som lärare… *ler*
Efter skolan drog mamman runt på stan och letade efter plastkorgar… vanliga simpla färglada plastkorgar för förvarning av pennor och sudd på katedern. Det var helt omöjligt att hitta. Konstigt! Mamman tycker hon ser sånt där “bjäfs” överallt annars - när hon inte behöver dem.
Nu är mamman trött. I ugnen väntar kycklingfiléerna - det får bli lite thaimat ikväll. Snabbt och enkelt. Röd curry, kokosmjölk, lemongrass och bambuskott. Varmt och lite starkt. Mamman har frusit idag, så det passar bra.
Imorgon är det mamman som åker till stan och köper en ny höstjacka. En röd. Typ classiska Fjällräven Grönland… så det så!
Det är väl typiskt när man ska ha tag på nått så är det stört omöjligt att hitta. Sånn där plastkorg är väl sånt som typ skulle kunna finnas på Lagerhaus??!!
Ja, hösten har gjort sitt intågande. Fast jag gillar ju hösten. I morse 4 gr. Mindre roligt. Men sol i dag i alla fall.
I den åldern, dina elever, är det kanske “kul” att slira på sanningen.
Rose-Marie
Rose-Marie: Jag får kika in på Lagerhaus… Funderade på Claes Ohlsson också… De har ju “allt” - om man törs tränga sig in bland alla vuxna pojkar där inne!
Jo - mina elever kan ibland tycka det är jättekul att slira på sanningar. Lite för kul… Om “historierna” blir alltför otroliga och ingen reagerar då, så är det lätt att de av bara farten inte heller förstår att de måste stå för saker som de gjort mot varandra.
Det ena ger det andra - och vi tvingas ofta tänka väldigt fyrkantigt för att skapa förståelse.
Vilket inte hindrar att man ibland har väldigt svårt att hålla mungiporna i styr…
Det kan ju bli mycket komik i såna där historier. Det sorgliga är ju när kamraterna kommer på dem och till slut får för sig att den lilla “mytomanen” aldrig kan tala sanning. Då blir den ungens status i klassen förmodligen ännu lägre.
Men det finns ett tips…i alla fall med såna barn som bättrar på sina historier efter hand de hör de andras. Man kan först lyssna på bara det barnet i enrum och sen när det blir dags för hela klassen kan man låta honom/henne berätta bara en gång, men i gengäld får ungen berätta först av alla.
Har jag lärt mig av en handledare, och tror att det är bra metod. Fast jag har inte hunnit prova personligen.
Men ibland blir det ju bara för dråpligt hur man än bär sig åt och man kan ju inte förutse allt…och tur är väl det….för då skulle livet vara allt bra trist.
moivoila: Vilket jättebra tips!
Exemplet jag har i tankarna just nu gjorde en liten habrovink…. Dvs bakade ihop massor av upplevelser från sin uppväxt och lät alla inträffa under just detta sommarlov.
Dvs en sanning - med modifikation.
Det är så svårt det här med att “berätta sommarminnen”. Eleverna själva efterfrågar det hela. Och sedan så blir de rädda att deras upplevelser under lovet inte “duger”. Jag skulle gärna slopa hela konceptet….
Idag är “status” så enormt viktigt. Och ungarnas värderingar stavas “pengar”… (Hmmm…vilka har lärt dem det??) Vem har coolast kläder, dyrast skor, ballast gympapåse, åker utomlands mest, får flest samlarbilder… ?
Ibland tror mamman att vissa föräldrar köper sig fria från ett dåligt samvete genom att ösa över ungarna prylar, kläder och resor… och omedvetet bidrar de då också till att lägga ribban på barns värderingar… och därmed skapas bla mobbingssituationer.
Jag tycker det är s k ö n t med barn som inte får allt de pekar på. All heder till föräldrar som står emot, och som lär sina barn att värdera människor utifrån hur de är inuti!