Rättegången över!

Mamman, pappan och sonen var på plats nästan en timme innan rättegången började. Det visade sig dock att den redan var på G…. Man hade börjat med en annan åtalspunkt redan klockan 9.

Något försenat var det sedan sonens tur. Det kändes lite ruggigt att se honom sitta där framme ensam, med advokaten på ena sidan och åklagaren på den andra.

Men… mammans oro visade sig rätt obefogad. Det var en säker, välformulerad och mogen 15-åring som redogjorde för vad som hänt, och lugnt svarade på fråga, efter fråga… både från åklagaren och från försvarsadvokaten. Han snubblade inte på något på hela tiden - och försvarsadvoktens försök att rubba hans minne funkade inte. Sonen var säker - och trygg! Det var så skönt att se - och mamman fylldes av en sådan stolthet.

Sonen hade ju varit osäker i vintras vid fotokonfrontationen… och inte velat peka ut någon oskyldig ”av misstag” *… Men när han såg killen på andra sidan salen - så blev han helt säker. Det var rätt kille - och det var just han (av de 4 killar som deltog i rånet) som dessutom hade misshandlat sonen och hotat honom till livet.

Allt detta togs upp, flera gånger och sonen tittade lugnt på killen vid frågan om han kunde känna igen honom… och svarade “Ja!”

Där efter kom sonens två tjejkompisar (som hade kallats som vittnen). Bägge två gav sin version av rånet - och de stämde så väl överens med sonens. Även de pekade ut den anklagade killen - med stor säkerhet. Skönt!

Killen förnekade dock allt. Han “kom inte ihåg” rånet ö h t. Dock kunde han dra sig tillminnes två andra rån han nyligen dömts för… dessa hade som av en händelse skett på samma badplats, under samma sommar och med samma två utpekade kompisar som medgärningsmän… 

Efter ca 3 timmar var sonens del i denna rättegång över. Mamman, pappan och sonen valde att åka därifrån - rättegången skulle fortsätta efter lunch med ytterligare åtalspunkter för andra brott, samt en slutplädering där den åtalades personhistorik bla skulle läsas upp. Detta kommer även delges i domen så det fanns ingen anledning att stanna kvar.  Sonen hann därmed till sin skolfotografering och hela vägen tillbaka in till Stockholm så log han stort. En mer lättad 15-åring har nog inte mamman sett… Och han erkände att han kände sig rätt stolt över sig själv - vilket han absolut ska vara. Han var jätte-jätte-superduktig!!!

Antingen kommer dom avkunnas i eftermiddag - men troligtvis tar det 1-2 veckor, pga att det var så många åtalspunkter som skulle tas upp. Det blir en mycket spännande väntan… men känslan av att äntligen ha nått ett avslut är bara den väldigt skön att landa i! Nu kan vi blicka framåt… mot 9:an och kommande gymnasiestudier. Härligt!

* Tillägg: Vid fotokonfrontationen hade sonen tillslut - efter flera påtryckningar från polisen som var med, medgett att ett foto ändå påminde honom lite om en av gärningsmännen “på något sätt”. Vid dagens rättegång visade det sig att han då hade pekat ut en av killarna som var med vid rånet.