1960-talet: Mamman föddes några år in på 60-talet och traskade stadigt ut i livet, via barnflickor, dagis och lekis. Mamman var en väldigt lycklig liten förskoletjej, som redan när hon började skolan kunde läsa flytande… Sånt händer när man har en lågstadielärare till mamma.
1970-talet: Mamman fick sina första betyg när hon gick ut trean. 5.0 i snitt… Jojo, inte illa. Hösten efter började hon i AF:s musikklasser och trivdes som fisken i vattnet. Mycket plugg och mycket musik. Majongkläder och näbbstövlar. Kunde livet vara bättre? Jo… det kunde det! Tonårsmamman tyckte om att festa och flirta, på Oasen tex… Kärleken var konstant…Det var bara föremålen som växlade ;-) Tills pappan klev in i den 16-åriga mammans liv och förändrade det på en förmiddag. “Det sa bara klick!”
1980-talet: Mamman älskade pappan, och pappan älskade mamman och 80-talet gick i de rosa skyarnas tecken med studenten (-81), förlovning (-83), bröllop (-85) och de två äldsta barnen (-86 och -88). Mamman hann dock med att både jobba, och plugga till lärare. Pappan pluggade han med, så familjen hamnade några år i Östersund. Därefter vände familjen tillbaka till hufvudstaden och mamman jobbade några år som fskl och föreståndare.
1990-talet: Mamman inledde detta med att föda barn nr 3, och plugga lite till, och föda barn nr 4 (-92). Sedan blev mamman egen företagare, och jobbade minst 12 timmar om dygnet. Tur att mamman befann sig hemma samtidigt! 4 barn kräver sin rätt… Livet var intensivt och KUL! Tills mamman gick in i väggen och insåg att hon måste göra något nytt med livet.
2000-talet: Mamman funderade och avvecklade företaget och förberedde sig för att söka jobb. Hon hann aldrig så långt. Skolan hann före. Mamman blev headhuntad och vips så stod hon och undervisade i en “särskild undervisningsgrupp” och kände snabbt att hon hamnat helt rätt. Mamman jobbade på och pluggade lite till… och lite till. Livet som tonårsmamma blev en ny erfarenhet… och tomheten när första ungen flög ur boet var inte lätt. Som tur är fanns de rosa molnen och pappan där som tog emot. Mamman föll mjukt och landade lycklig!
Nu blickar mamman framåt… Vad väntar runt nästa krök? Livet är bra häftigt!
Det var en bra sammanställning av ditt liv hitills. Hoppas det fortsätter lika bra.
Rose-Marie
Rose-Marie: Jo… det är bara att hålla tummarna
Hihihi…kul snabbrepris av vad som tilldragit sig hittills! Känner igen en hel del…..
Kul läsning! Man känner igen sig lite… Mina 4 stora barn är nästan jämngamla med dina 4.
Saknar dina riktiga inlägg på AB… precis som om de inlägg du skriver där nu inte är riktiga! Nej, men du förstår säkert vad jag menar…
Kram
Supermom
pruddelutt: Jo, jag kan tänka mig att en hel del känner igen sig ganska mycket. Mitt liv är nog rätt så “vanligt” och ffa ganska “ospännande”.
Det har liksom tuffat på som på räls… ett steg i taget…hela tiden framåt.
Och eftersom jag inte är en person som skriker efter spänning så är jag rätt nöjd så här långt… hellre tryggt och lugnt, än otryggt och svajigt.
supermom: Om AB tar bort de där förbaskade tummarna som konkurrenssätter bloggare mot varandra, så kommer jag tillbaka bums.
Som det är nu, så blir min lilla hämnd mot AB att jag enbart använder deras bloggplats som länk vidare hit…
Antagligen är det ingen som hajar det - men ibland får man protestera i det lilla
Vad roligt att läsa! Lite mer kött på benen fick jag:)