Terri Herrera Eriksson, skriver i “Aftonbladet familj” om dagens nya ämnestabu: Duktighet och präktighet.
Mamman läste texten och kände att den var så in i bomben huvudet på spiken! Så här har det ju varit i flera årtioenden… Om det är något som en mamma i vår generation inte får vara så är det “präktig”. Jä-lar vad tilllåtet det är att ifrågasätta och öppet diskutera en sådan morsa! Ordet “präktig” har gått från att ha varit något positivt, till att numera nästan vara ett skällsord.
Mamman gjorde därefter Aftonbladets föräldratest… (himla seriöst… Du får veta precis hur du är som förälder efter bara 7 frågor!),
Utifrån detta fick mamman svaret att hon var just… “präktig”. *AAAGH!*
Den första reaktionen blev därför inte direkt mungiporna uppåt…. vem fanken vill vara en präktig mamma idag? Nobody!
Men sedan tänkte hon efter…. vilken föräldrakatagori skulle det vara tryggast för ett barn växa upp med?
Coola “låtgå-föräldern” som tycker att barn inte behöver inverka på vuxenlivet, utan glatt släpar med lille Putte i mega hörselskydd på rockkonserter, krogbesök och fester?
Eller “ängsliga-oros föräldern” som tycker att föräldraskapet är synonymt med problem, och aldrig kommer lita till sin egen förmåga?
Eller “glamour-föräldern” som ser barnet som ytterligare en chick inredningsdetalj och aldrig skulle drömma om att inte matcha kappan till barnvagnen, eller köpa barnkläder annat än på Gap-baby.
Vad skulle ett barn välja om det hade chansen?
Det var kanske inte så dumt att vara en präktig morsa trots allt…
Någonstans har ju mamman numera ett facit - Hon är ju ingen purémixande småbarnsmamma längre… och de numera nästan vuxna ungarna har inte klagat på mammans prioritering av dem och föräldraskapet - tvärt om.
Att det sedan stack vissa andra i ögonen att mamman skaffade 4 barn tätt, och sedan prioriterat att vara hemma länge med dem och sedan t o m anpassade sitt yrkesval utifrån barnens behov…. Det var inte mammans - eller hennes barns - problem.
Mamman bestämde sig redan för många år sedan, att snikna, taskiga kommentarer kring detta bara bottnade i en ren avundsjuka - alternativt en stor osäkerhet.
Så… mamman önskar att återge de präktiga föräldarna sin välförtjänta höga status igen… Det ligger nämligen ett hårt arbete och ett mycket stort engagemang bakom “präktigheten.”
Barn behöver duktiga föräldar!
Det är väl som så att alla ska vara duktiga utifrån sin egen förmåga. Alla är vi olika, alla orkar vi och vill olika. Så när vi mår bra är det det som är det bästa tänker Rosa.
Rosa: Så är det självklart… det är det krav som vi ställer både på oss själva och på andra.
Det är ju ingen idé att ta i så man spricker….
Det jag reagerat på är att folk kritiserar varandra - bara för någon annan är duktigare. Det blir liksom inte tillåtet att vara. Helst ska man dölja det väl….
Förr var det fint att vara präktig… Det var ett positivt laddat ord. Idag är det ett skällsord. Att vara präktig har blivit synonymt med “tråkig” - Det känns lite sorgligt…