Läs i dagens Aftonbladet , och i Expressen
Rickardo blev ihjälslagen/sparkad på Kungsholmen i helgen. En ung pojke fick inte växa upp. Fick inte ta studenten, fick inte bli pappa, fick inte leva sitt liv….
Samtidigt sitter nu 3 jämnåriga pojkar häktade, och ytterligare 2 kan komma att anklagas för delaktighet i dådet.
Så många trasiga själar runt omkring. Hundratals anhöriga, vänner, kamrater… som inte förstår hur och varför…? Så mycket spekulationer… så enkelriktad rapportering i massmedia…
Mamman hade velat se en omedelbar och kraftfull reaktion i samtliga gymnasieskolor i stan på måndagen. Varför stängdes inte undervisningen av? Varför satt inte skolornas krisgrupper redo? En dag mot våldet. En snabb och tydlig reaktion.
Idag är ungdomar väldigt utlämnade till sig själva. I skolan. På fester. På stan… och när något händer…då ropar alla “Var var/ är de vuxna?”
Ja… Var är vi NU??? Vad gör vi - professionellt - idag - för att möta ungdomarnas frågor…reaktioner…reflektioner? Ingenting!
Det måste väl ändå vara viktigare än alla matteprov och historialektioner i världen???
En ung pojke är död, några andra unga pojkars liv har just tagit en vändning ingen av dem tänkt sig…
Det finns bara förlorare… och fler blir det, så länge vi tror att ungdomar ska klara att lösa allting själva.
Bra rutet! Håller med! Jag var övertygad om att dotterns skola skulle ha samling i måndags, speciellt efter att jag hörde att 2 av de häktade pojkarna går där.. Sa till henne i måndagsmorse att de säkert skulle ha det.
Men inte alls. Inte en tillstymmelse till gemensam samling, utan ungdomarna lämnades själva med sina funderingare och spekulationer.. Beklämmande!
(igår hade det förvisso gått ut ett internmeddelande om att alla som hade behov av att prata kunde kontakta kuratorn. Enligt mig, ett förfärligt defensivt sätt att hantera en uppenbar krissituation)
Maj: Fegt! Väldigt, väldigt FEGT! Kan det vara så att de vuxna i skolan tror att de måste vara superproffs för att bemöta en sådan här sak. Att tilliten till sig själv som medkännande människa är för liten?
I det här läget borde skolans krisgrupp (för det har de väl?) samlats redan på söndagen.
De som ingår i krisgrupper måste vara beredda att samlas i skolan när som helst… på nätter, helger, lov… och detta var absolut ett sådant läge när M:s skola borde stått beredd kl. 8 måndag morgon.
Jösses - vad fegt och uselt! *argh!*