Det känns som om den här veckan har varit otroligt lång. Som om varje timme varit ett dygn att ta sig igenom. Jag är så trött…
Om det känns så för mig - hur ska det då inte kännas för sonen…. ?
Jag tycker så oändligt mycket om honom.
Samtalen igår blev precis som jag hoppats. Mina strategier funkade… När han gick och la sig var han lugnare och gladare igen.
Allt ska ske med list - sa farfar - och knep lössen med tårna! 
