Vart tog ängeln vägen?

Negativa överraskningar är aldrig speciellt kul. Ofta föder de tråkiga känslor…

När någon förändras negativt - eller kanske plötsligt visar upp sitt sanna jag - så kommer det ofta som en överraskning. Speciellt för den som fortfarande älskar…

Då är det väldigt svårt att få ordning på känslorna. De gamla finns kvar - och viljan att allt ska vara “som vanligt”… samtidigt som intellektet säger något helt annat… och logiken.

Man ser en sak - men vill inte förstå det man ser. Man hör något - och griper halmstrån för att slippa förstå.

Så har sonen det just nu.

En sekunden tillåter han sig vara arg. Nästa sekund hoppas han det ska ordna sig… och nästa sekund drunknar han nästan i den mest bottenlösa sorg jag sett på mycket länge.

Jag kan lyssna. Trösta. Stötta. Mitt i all sorg så är ju sonen en klok kille…

Samtidigt så är det bara att konstatera att ingen - någonsin - klarar av att bli placerad på en piestad, och fjäskad för som en divig primadonna. Det skapar ingen prinsessa… utan en rätt otrevlig varelse - när ängla-masken faller.

Det är dags för sonen att gå vidare. Det är inte hans gloria som halkat på sned… Och någon gång kommer han möta en tjej som vet att man måste ge, och inte bara ta. Det är jag övertygad om… och den dagen kommer han förstå.