Första vardagen på lovet

Idag har jag tagit det väldigt lugnt. Varit ute med vovvan. Läst tidningen - som äntligen kom igen efter helgerna - och ätit lussekatter med mjölk till. Bullar smakar bäst med mjölk - så är det bara!

Har läst runt i lite olika bloggar. En del är rena hönshus. Det går inte att låta bli att fundera över människorna bakom dem. Undrar om de fungerar likadant i r l? Antagligen är det så.

Pratade med sonen, som jobbar i klädaffär. Han berättade om kunder som kom in och bara var oehört otrevliga. Direkt. Utan anledning så tog de ut sina egna aggressioner och frustrationer på helt okända expediter… Pang!

Lite samma fenomen ser man i bloggvärlden. Bloggare som surfar runt och provocerar. Är otrevliga mot helt okända. Häver ur sig saker som får andra att häpna.

Antagligen mår de mer än lovligt taskigt. Det måste ju kosta på att vara så arg och irriterad hela tiden. Det måste ta en otrolig energi… och det måste vara väldigt ensamt där uppe på toppen där de placerat sig själv.

Undrar hur deras anhöriga har det? När mamma/pappa kliver bort från datorn…full av frustration och hög av konflikter och provokationer… Vad får deras partners/ungar ta emot?

Eller vänta! Det kanske är dessa människor som kliver in i affärer och skäller ut expediterna, och pekar finger åt sina medtrafikanter när kön står stilla? Det kanske är samma människor som tränger sig före i liftköer, och står mitt framför tunnelbanedörrarna när folk ska gå av? Det kanske är de som skäller ut sköterskan på akuten för att deras stukade tå inte får gå före hjärtinfarkterna, och anser att det är lärarnas fel när deras ungar inte får högsta betyg?

Det kanske helt enkelt är samma frustrerade knäppskallar när det kommer till kritan!