Nu är hon framme! (och mer om Riccardo)
tisdag, januari 22, 2008 av mamman
Ett nytt mess från dottern plingade till vid kvart i 10. Nu var de äntligen framme i Brisbane och har uppenbart hittat till sitt hotell eftersom de skulle duscha och sova. Hon var “sjukt trött” - vilket inte är så svårt att förstå. De har varit på resande fot i över 36 timmar i sträck.
Undrar hur föräldrar gjorde förr i tiden när inga mobiltelefoner fanns… Antagligen tjänade nagelförlängarna grova pengar… 
I Stockholm yr just nu små fina snöflingor i luften och ett svagt soldis lyser upp tillvaron. En riktig vinterdag med andra ord. Det har vi knappt haft tidigare denna “vinter”.
————————————————————
I Riccardo-målet har en av de åtalade blivit åtalad för ytterligare 2 misshandelsfall. De ska ha skett i somras. Dels vid Karlaplan och dels i Tanto. Jag blir alldeles kall… Hur störd är egentligen denna unge? Är det rätt att döma en sådan kille till sluten ungdomsvård? I mina öron låter det som han behöver en låst psykavdelning - utan tidsbestämt straff. Gör man inte rättspsykiatriska undersökningar på ungdomar innan dom faller - eller låter man honom bli en ny Thomas Quick???
Hur ska vi föräldrar som har barn med gränser, spärrar och empatiförmåga ö h t våga släppa ut våra ungar när killar av den här kalibern tillåts dra runt på stan av sina föräldrar? Vilka ungar är det egentligen som ska hållas hemma? De som sköter sig eller de som slår ner jämnåriga?
Omigen - var sjutton var/ är föräldrarna???
Mamman: visst har föräldarna ett stort ansvar men frågan är om föräldarna verkligen kan göra allt för dessa barn själv?
många gånger söker dessa människor hjälp flera gånger och dessutom i panik. titta på de senaste våldsbrotten här i vårt land många av de som har stott för våldet har flertalet gånger tagit kontakt med psyk och andra myndigheter som har kunnat hjälpa dem eller rättare sakt ska kunna hjälpa dem. men de har inte fått någon hjälp fören det är försent. Är det då verkligen föräldrarnas fel?
klarar föräldrarna värkligen av att ta hand om dessa ungdomar med psykiska problem?
borde vi inte sätta in fler och tidigare insattser?
det är de frågor som jag ställer mig, inte vart föräldrarna kan göra eller har gjort fel.
Evelin: Jag nästan vågar mig på att sätta en peng på att dessa föräldrar HAR erbjudits både det ena och det andra, men inte riktigt hörsammat omgivningens oro och därför tackat ner till erbjudna stödåtgärder…
Det finns ibland även det totala motsatta - nämligen föräldrar som föredrar att hålla allt innanför den egna dörren, och påstår sig kunna lösa problemen själva.
Jag kan mycket väl tänka mig att de NU har väldigt svårt att tygla och dra fyrkantiga regler kring pojkarna. Grabbarna har blivit alltför stora - och har alltför länge fått styra och röja runt efter eget huvud.
Det handlar nog därför inte om brister i uppfostran utan om brister a v uppfostran….
Eftersom det idag i princip alltid är upp till föräldrarna att acceptera eller förkasta skolans förslag till åtgärder, så tror jag ändå att det är hos dem det slutgiltiga ansvaret måste ligga.
Samhället kan inte överta föräldrarollen - om inte det ligger grunder för ett omhändertagande enligt LVU.