Det spelas Wee i vårt vardagsrum. Storebror och yngsta brorsan är oerhört engagerade i Zeldas magiska värld. Lillebror är stolt – spelet är hans! Inköpt igår för första lönen från helgjobbet. En skön känsla – tror jag.
Jag minns mitt första jobb… jag kvitterade ut pengarna och gick direkt och bokade en sista minutenresa till Kreta. Då var jag 15, och mina föräldrar blev nog rätt förvånade. Hur som helst så var det otroligt skönt att få “egna pengar”. Plötsligt kunde jag ju köpa de där kläderna som mamma tyckte var “onödigt dyra”… Det här var ju på den gamla goda tiden när NK fanns kvar i Farsta Centrum. 
Jag vill minnas att jag köpte rätt mycket kläder…
Imorgon drar en ny arbetsvecka igång igen. Varje gång jag river av den där lilla perforerade hörnbiten i almanackan så innebär det en vecka närmare ljuset, värmen – och dotterns hemkomst. Hon har förresten lämnat Noosa för att via husbil transportera sig till Fraser Island – därefter ska gänget ut på ett par större segelbåtar i några dagar. Det här är ungar som inte har ro att ligga och slappa på stränder hur länge som helst – helt klart.
Fast det hade jag nog aldrig trott heller… Deras skolklass hade rikets högsta intagningssnitt (317) när de började gymnasiet – och högst betygssnitt när de gick ut. Det här är inte ungdomar som ligger och latar sig… nix. Det är “MVG i allt” som gäller – oavsett om det handlar om Mattekurs E på gymnasiet eller Surfing i Noosa. Det måste hända saker – annars blir i allafall L rastlös.
Själv har jag inget problem med att “göra ingenting” – men det är mycket sällan jag har tid för det 
(ps… Idag tog jag mig dock 2 hela timmar i soffan – och höll på att få hjärtstopp inför Stoffes sista hopp från 10:an… Vad är en VM-final i fotboll mot en handstands… Jag bara fråågar!) *asg*
