Igår gick jag hem tidigare från jobbet. Behovet av att sova var stort – samtidigt som det var väldigt svårt att varva ner. Natten innan hade jag ö h t aldrig kommit ur kläderna. Gick istället direkt till jobbet på morgonen… (efter dusch och nya kläder dock!)
Hur som helst så åkte jag alltså hem, och längtade efter min säng och en sval kudde. Hann knappt innanför dörren förrän massmedia började ringa. Första samtalet kom vid 12 tiden…det sista 00.15 i natt. Fullständigt hysteriskt – och alla slogs om tid till dotterns telefon nere i Aussie.
Utmattad somnade jag halv ett i natt och vaknade av telefonen 03.30. Denna gång var det dottern själv som ringde… De hade blivit utslängda från sitt hostel och letade nu desperat efter någonstans att bo. Knappt ett dygn efter katastrofen… Den sociala samordningen efter själva räddningsinsatsen verkar fungera väldigt dåligt på plats.
kl. 06.30 i morse hade de (via SOS-alarmering) fått ta in på ett riktigt bra hotell istället. “Med lakan i sängarna och handdukar i badrummet. Det känns så skönt mamma!” sa den nästan gråtfärdiga dottern.
Nu skulle de försöka få i sig lite mat, och sedan få kontakt med polisen igen som står för informationen kring själva förlisningen och därmed kan lämna besked kring hurvida de kan få tillbaka alla saker de tvingades lämna kvar på båten.
Hotellrummet är ännu så länge bokat till tre nätter. Nu kan de sova ut. Smälta sin upplevelse och samla kraft. Det känns tryggt!
Oj…en sån oerhörd tur att det gick bra! Och att ni fått kontakt så du slipper sitta och undra. Förstår att du behöver sova och hämta dig efter den pärsen, det finns inget värre än oro.
Kram
Madonna: Jag vet inte vem man ska tacka… Gud? Ödet? Slumpen?
De lever – tack och lov!
Mycket tid går just nu åt till att försöka hålla kontakt med olika instanser i Australien – och där är de ju vakna när vi vanligt dödliga ska sova…
Så sova får nog vänta ett tag till….
Det är tur att man får sådanna enorma adrenalinpåslag när sånt här händer – man behöver det!
Som sagt när allt lugnat ner sig då kan chocken komma. När tystnaden är där och man till slut hör sina egna tankar.