Jag har svårt för sånt som benämns “new age” (fast som ibland säkert går att härleda 1000-tals år bakåt i tiden). För mig är det inte bara flum utan rent utsagt spånigt.
Ta tex grejer som på olika sätt sägs inbringa bäraren/ägaren tur, lycka, kärlek eller vad det nu är. Bara h*n bär dem på sig/med sig.
Vem kan på allvar… riktigt allvar… tro något dylikt? Det känns så enormt… ointelligent.
För mig är det självklart att det är JAG som påverkar det som händer runt omkring mig - i stor utsträckning. Självklart kan jag inte påverka allt. Men jag kan påverka väldigt mycket. Jag gör alltid val…
För mig blir det därför en intelligentbefriad hokuspokus när stenar, amuletter, snoddar osv tillskrivs magiska krafter.
På något sätt så skrämmer det mig att det finns människor som faktiskt tror på sånt här. Att de allvarligt sätter förnuftet åt sidan, och bara …”tror” - oftast för att någon annan sagt “att det är så”. (Nu pratar jag inte analfabeter i u-länder utan utbildade, intellektuella västlänningar).
Jag fattar liksom inte… Känner de sig inte manipulerade? Lurade? Dumma?
Det som händer - händer. Oberoende av om du har en kristall i fickan eller ej. Faktiskt! Ingen människa drar alla vinstlotter bara för att någon “välsignat” henne med en magisk grunka. Livet går upp - och det går ner… beroende på vilka val du tar. Inte beroende på vilken snodd du har runt handen, eller smycke du bär runt halsen.
Har jag missat något?
JAG har nog väldigt lite “tro” överhuvudtaget. Behöver man ha det?
tja, det kan inte vara så att de där “analfabeterna i u-länderna” faktiskt kanske har fattat något som vi västerlänningar har missat - eller glömt bort?
Vem vet. Var och en blir lycklig på sin fason.
agneta: Så sant. Var och en blir lycklig på sin fason. Följdfrågan blir därför: Hur lurad är man för att vara lycklig?
nu vill jag lägga mig i denna debbat, även om det är lite sent kanske men måste lägga mig i, i alla fall hahaha.
är det inte så att alla har vi våran form av magi i vardagen för att saker och ting ska kännas lite bättre?
i alla fall tror jag det, det kanske inte är just amuler eller stener och så. det kan helt enkelt vara andra saker men vi kanske inte tänker på det. eller så är det så att vissa människor behöver detta för att de ska känna sig trygga. och det här med new age är egentligen så mycket inte bara lyckoamuleter. och egentligen är det värkligen så nytt?
Evelin: Men…varför behöver vi ha “magi” i vardagen? Det är det jag inte fattar…
Jag kan köpa att en del känner sig tryggare med detta. Helt klart.
Men… (ständigt detta “men”) jag tycker inte det är speciellt logiskt… eller smart.
Visst är hela new age-flummet så mycket mer än lyckoamuletter - men inte heller de andra bitarna är speciellt “förnuftiga”.
Mycket går säkert att härleda långt bakåt i tiden - då trodde vi att jorden var platt, och att sjukdomar kunde botas genom att man gick baklänges mitt i natten - också.
Det är därför jag undrar… hur sjutton tänker en modern människa idag, som verkligen tror på sånt här? Känner h*n sig inte rätt ointelligent som söker en trygghet genom att tillskriva döda ting egenskaper de helt klart inte k a n besitta… Mer än möjligtvis i människors fantasi.
ja det vet jag inte, kan ju bara tala för mig själv och jag tror att människan behöver något att tro på för att klara av vardagen vare sig det är magi lyckoamuleter eller vetenskap. ska jag vara helt ärligt så är väl allt ihopa mer eller mindre teorier och det är egentligen ingen som kan säga om det värkligen värkligen till hundra procent stämmer eller?
kan du helt klart säga att du inte tror på något alls? inte ens liv efter döden? spöken eller spå domar eller vad som hälst?
jag tror att det kan handla om att människan måste ha något att binda sig till något som ger svar på alla hennes livsfågor vare sig man tror på vetenskapen eller om man tror på lyckoamuletter, och det har ju någon stanns alltid varit så att vi då det har gått dåligt kunnat sakt att gud straffar oss eller att onda makter har tagit över. tror att människan behöver ha en syndabok som inte bara är en syndabok utan även en god makt.
vi är så intelegnta att vi måste ha något som vi kan trösta oss med helt enkelt något som bortförklarar alla våra elaka och korkade saker vi gör och andra i den mänskliga rasen. det är mitt svar på det hela.
Evelin: Nja… jag tror inte på ett liv efter döden. Inte på spöken. inte på spådomar. Allt sånt är hokuspokus. Påhittade grejer för att förklara svåra saker.
Sånt finns inte. När vi dör, är livet slut. Det gäller att ta vara på det vi har här. Livet går vidare - men inte för den döde.
Att spå i framtiden - det går inte. Ingen kan veta - inget är förutbestämt.
Jag tror på vetenskapen. På mänskligheten. På sunt förnuft.
tror du inte då, eller menar du att allt inom vetenskapen inte är teorier utan värkligt fakta?
själv är jag nog mer av den veteskapliga typen men mitt liv består nog till viss del av det du kallar hokuspukos, det är något som facinerar mig i att det skulle hända något efter döden, eller så är det helt enkelt bara så att det är lättare att acceptera själva döden när man ser det som ett vägskäl bara.
jag har även använt mig av så kallade drömfångare (men var då mycket yngre) och jag kan ju faktist förstå hur man resonerade.
om vi säger så här då, du tycker formodligen att man ska göra så mycket gott som möjligt i livet både mmot djur och människor.
du firar förmodligen jul påsk och andra högtider om inte annat så för barnens skull eller hur?
du har säkert som barn haft den där älsklingsnallen som kunde skydda dig mot allt.
allt detta är något som vi lever kvar i och även om vi inte är krisna längre så firar vi de kristna helgerna. men vi tar även in andra infuenser från tillexempel budismen. jag tror att vi aldrig är helt trolösa. men vi använder det på olika sätt.
Evelin: Vetenskap är för mig något som bygger på verifierbar kunskap.
Min älsklingsnalle kunde inte skydda mig mot något ont, det var bara den bästa nallen
Kanske är ingen trolös - men vi tror på olika saker, och bygger vår tro på olika saker.
För mig känns det konstigt att tro på saker som inte går att bevisa. Då väljer jag hellre att ta ställning mot dem.
ja självklart tror vi på olika saker och det är helt okej det är väl det som är meningen eller hur? för min del får man tro på precis vad man vill eller får den delen inte tro på något alls mer en sig eget ego om det skulle vara så.
Feministtjejen: Jag tycker också att det är viktigt att människor får tro på vad de vill. Det finns något gammalt talesätt: “Var och en blir salig på sin tro” - klokt!
Med ett aber: Den egna tron får inte gå ut över andra!
Jag är “allergisk” mot när tro prackas på andra på olika sätt. När “troende” människor (säkert av godhet) försöker frälsa andra med sin tro… och vill hänga yttre religiösa attribut på mig.
De får gärna tro på dem själva - men blanda inte in mig
Mamman: japp håller helt och hållet med dig, det är alltid roligt att disktuera tro och vad man tror på. men förstår inte varför man ska försöka tvinga på andra sin religion eller sitt troende.
vi har en kompis till familjen som jobbade som barnflicka i staterna några år, hon berättade att farmodern i den familjen och resten av familjen försökte till och med att få henne att döpa henne ända tills hon sa ifrån på skarpen då slutade i alla fall familjen som hon bode med att försöka.