Det finns inget som gör mig gladare just nu, än när dottern plötsligt poppar upp på MSN, långt där bortifrån Hoi An i Vietnam.
Att få “prata” med henne live, värmer mitt hjärta något rent otroligt.
Jag blir så nedra glad! *kullerbytta och glädjeskutt!*
Just idag har de varit borta i 79 dagar… Det är lång tid för mig.
Mycket har hänt – mest positiva saker. Tack och lov! Och ju mer tiden går – desto längre bakom oss kan vi lägga den där hemska båtolyckan i Australien.
Om en vecka fyller hon 20 år… Då kommer hon antagligen vara i Kambodja. Hoppas hon kan få en tårta i alla fall… kanske en med mango, bananer och ananas – det finns det ju gott om där nere 
Undrar hur mammor överlevde sina barns utlandsvistelser förr – när inte MSN och SMS fanns. Eller släpptes inte ungarna iväg längre än till Örkeljunga och Surahammar då tro???
Just nu mår i allafall den här mamman riktigt, riktigt gott! MSN är en toppenuppfinning!
