Nyttigt att byta jobb ibland

Idag har jag varit inne i en av våra “vanliga” 4:or och haft 60 minuter NO-lektion åt en kollega som behövde slänga sig hem till ett sjukt barn.

Över 20 ungar som satt tyst och stilla. Gjorde vad jag sa. Som inte frågade om 10 ggr, och som visste själva var materialet fanns.

Jag var bara ett stöd… allt flöt på - utan missöden. (Nästan lite tråkigt i sig…)

Gummisnoddsbilar tillverkades på löpande band, och testkördes sedan enligt ordinarie lärares skriftliga instruktioner på whiteboarden. Ungarna var utspridda i hela skolan - men ingen ballade ur. Alla gjorde lydigt det de skulle…

Jösses!

Vilka ungar!

Man blir lite hemmablind ibland. Mina egna elever är lika gamla som de här eleverna - eller 1-3 år äldre… Ändå skulle de inte ha en möjlighet att klara en sådan här lektion. Inte en chans!

Vi får oftast ta om en instruktion flera gånger - ofta även individuellt. Ändå frågar barnen ständigt… Att ha en arbetsbeskrivning och följa den i flera led går inte. Det tar stopp efter punkt 1 - inför varje nytt moment behövs en ny genomgång och en puff av “startmotorn”.

Jag glömmer lätt hur en normal 10-11 åring faktiskt fungerar. Vilket driv de har i sig själva. Hur kloka och nyfikna de är.

I eftermiddags fick jag därför en rejäl påminnelse av vilka stora svårigheter mina egna elever faktiskt har.

Samtidigt så kändes det rätt tillfredsställande - det är ingen av dem som är felplacerad.

På vägen hem insåg jag också att jag själv är på rätt plats. Jag gillar mina knepiga elever. Jag skulle nog tycka det var tråkigt att stå dag ut och dag in i en stor klass. Jag behöver mer utmaningar helt enkelt.

Imorgon är jag ensam i klassen, då kollegan ska iväg på sin utbildning. Jag känner mig inte ett dugg orolig. Jag vet var jag har mina elever - även om skoldagen sällan slutar som jag har planerat. Och det är just det som är så fantastiskt.

Idag insåg jag att jag har ett av världens bästa jobb! Och att jag trivs otroligt bra med det!