De senaste åren har skolan genomsyrats av slagord som Integrering och Inkludering… Ska vi nu göra en helomvändning och satsa på segregering istället?
Botkyrka kommun vill erbjuda all skolundervisning på elevernas hemspråk. De hänvisar till att de har ett 70-tal olika språk inom kommunen och att elever “sitter av” timmar i skolan pga att de inte behärskar det svenska språket tillräckligt bra för att tillgodogöra sig undervisningen… Läs mer i här i DN.
Ja – det stämmer ju säkert. I vissa fall. Vissa delar av Botkyrka ligger lågt i resultaten i tex de nationella proven. Trots att eleverna kan skriva svenskaproven utifrån att de är svenska2 elever. Vad gäller matte och engelska är det svårare att bortförklara…. Matte är i mångt och mycket ett “internationellt språk” – och engelska är lika mycket nybörjarspråk för svenskspråkiga elever som för många elever med andra hemspråk… Vi måste därför komma ihåg att det även finns de som söker orsaken till de dåliga skolresultaten i Norra Botkyrka bland den de stora sociala problem som områdena dras med… (ungdoms-)kriminaliteten är betydligt högre än i andra förorter. Det är här de organiserade ungdomsgängen härjar. Det är som ungarna säger – till Norra Botkyrka åker man inte om man inte vill ha problem.
Men tillbaka till argumenten för undervisning på hemspråket… I Stockholms skolor erbjuds idag hemspråksundervisning – denna sker oftast utanför skoltid. Oftast går den helt enkelt ut på att eleven talar,läser och skriver på sitt hemspråk.
M e n hemspråkslärare kan också utnyttjas som stöd i den vanliga undervisningen. Dvs en hemspråkslärare kan kliva in under den vanliga lektionen och “översätter” tex fysik/kemiundervisningen till hemspråket – ffa under labbar. Det här är inget nytt. Möjligheten har funnits länge… Det handlar helt enkelt om hur skolan väljer att utnyttja resursern hos hemspråksläraren.
Jag t r o r att Botkyrka kommun nu biter sig själv i svansen. Jag t r o r att elever med annat hemspråk behöver lära sig svenska för att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Jag t r o r att Botkyrka istället borde utöka sin svenska 2 undervisning ännu mycket mer – redan i förskolan – om de nu verkligen vill komma tillrätta med elevernas kunskapsbrister. Eleverna lever ju ändå – och kommer antagligen fortsätta leva i Sverige. Den “globala arbetsmarknad” som man pratar om bygger ytterst lite på arabiska/syrianska och turkiska språkgrupper… Idag krävs engelska. Om man nu inte planerar att flytta tillbaka till hemlandet – men statistik visar att det är få invandrare i andra och tredje generationen som genomför en sådan flytt. De är uppvuxna – och hemma – i det svenska samhället.
Sedan… så kan man ju se det här lite ur ett vidare begrepp – vad gäller samhällsstruktur.
Om jag tvingades fly med min familj till tex Jordanien eller Somalia – och jag fick reda på att EN liten landsdel erbjöd eleverna som bodde där skolundervisning på svenska… så skulle jag kanske – om jag inte tänkte längre än näsan räckte – också flytta dit, för att på så sätt både hamna bland mina egna landsmän – och låta barnen få vara bland barn “som är som vi”.
Botkyrka är redan en otroligt segregerad kommun – där svenskarna bor i villaområden i södra delen – medan invandrarna bor i miljonprogrammens jättehus i norra delen…. Där även de sociala problem samlas. Är Botkyrka beredd att ta emot den flyttström av ytterligare invandrare som nu antagligen kommer söka sig från Husby, Rinkeby och Tensta…till Alby, Hallunda, Fittja och Norsborg? Med ytterligare social problematik i släptåg.
Är det en sådan invandrarpolitik vi i Sverige planerat? Jag tycker jag har hört precis det motsatta….
Botkyrkas politiker flirtar nu hårt med sina invånare – men det här känns inte som rätt väg. De sätter medvetet krokben för eleverna.
Det må vara hänt att specifika invandrargrupper startar egna friskolor/ daghem (vilket har ifrågasatts rätt starkt ibland – bla beroende på den segregering det skapar)… Men att den svenska, kommunala skolan nu ska gå på samma linje – Det känns riktigt otäckt.
Det måste vara mycket, mycket viktigare att kunna svenska i Sverige, än tigrin/arabiska/vietnamesiska/turkiska – om de uppväxande eleverna ska kunna komma in i det svenska samhället och kunna konkurrera…. Hur många av våra universitet och högskolor undervisar på något annan språk än svenska och engelska?
För mig är det här ett förslag som stjälper – inte hjälper… och det tycker jag inte kommunala skolor ska syssla med.
Jag är inte insatt i Botkyrka. Men rent generellt så säger språkforskare i tvåspråkighet att man måste kunna ETT språk (sitt modersmål) ordentligt för att utvecklas på ett bra sätt. Man måste kunna uttrycka alla de känslor som man har på det språket. Vi ser idag s.k halvspråkiga barn, som varken kan sitt modersmål eller svenska ordentligt (och som definitivt inte kan ta till sig engelska som tredje språk). Jag vet inte alls vad tanken bakom det här projektet är, och jag kan ju ha fel, men kan det vara så att man vill försöka få kunskaperna ordentligt befästa på modersmålet för att sedan kunna omvandla dem till svenska? Jag håller heller inte med om detta med att matte är ett internationellt språk; visst plus och minus, men de flesta tal idag är ju s.k lästal- olika problem att fundera över. Då krävs det kunskap i svenska också för att kunna lära sig. Kanske man tänker sig att man ska befästa kunskaperna först och sedan ta språket? Istället för att misslyckas med båda (dvs ta all undervisning på svenska -som barnet bara kan halvdant- och därför riskerar att inte få godkänt i andra ämnen heller). Jag tvivlar på att tanken är att skapa ytterligare segregering…
Lärarinnan: Först av allt – jag menade det matematiska språket – inte om det matematik som ämne.
Jag vet också att man säger att barnet måste ha ett befäst språk – men när ska man befästa hemspråket? Och när ska man anse sig så “klar” med detta så man vågar övergå till att fokusera på svenskan?
Det känns lite fel att i så fall fokusera tillbaka till hemspråket när barnen går i skolan – istället för att lägga alla klutar på att befästa det redan under förskolan, och sedan genom detta föra in även svenskan.
Det känns som om de glömmer förskolan i debatten….
Jag tror inte heller tanken är att skapa en ytterligare segregering – men jag ser faran i vad som kan ske…
Många av invandrarna i Botkyrka söker (ganska självklart) sig till sina egna språkgrupper och kulturgrupper. De håller hårt fast vid dessa och umgås inom gruppen. Det kanske inte är så konstigt när det inom ett rätt litet område bor över 100 olika nationaliteter, med 70 olika språk? Barnen växer därför upp i små “minisamhällen” där hemspråket är det talade språket.
Jag är därför inte speciellt orolig över att de här barnen inte har bra grunder i sitt eget hemspråk – I Botkyrka är hemspråken synnerligen levande. Men jag är orolig över att nu både föräldrar och skolan accepterar att svenskan får fortsätta vara ett språk på undantag…
Ska Brännkyrka verkligen satsa på sina uppväxande medborgare, så tror jag skolan måste fortsätta fokusera på integrering och inkludering – och låta hemspråkutvecklingen ske under förskoleåldrarna… precis som det sker med de svenska barnen.
Någonstans – under barnens uppväxt måste de ju ändå möta det svenska samhället, och därmed den konkurrens som råder? Och då måste de kunna uttrycka sig BRA på svenska.
Det känns därför som Brännkyrka kommun nu bara sopar problemen framför sig… När barnen gått ut åk 9, är det ju liksom inte riktigt deras huvudansvar längre… Att därför gå bakvägen och se till att fler elever får godkänt i åk 9, känns inte riktigt som om de tänker längre fram än till ett slutbetyg i grundskolan.
OK då förstår jag lite bättre hur du menar… är väl medveten om sopa-undan-till-efter-nian-fenomenet!!
Lärarinnan: Det är vi nog alla
Usch, vad jag har tyckt synd om vissa ungar som hamnat på gymnasieprogram de inte haft en möjlighet att följa – bara för att deras grundskola inte ska ha dålig statistik och därmed få svårare att rekrytera nya elever.
För mig är det tex i princip omöjligt att skolor med 30% (eller mer) svenska2 elever ändå har 100% elever med godkänt i svenska åk 9.
Då undrar jag hur godtyckligt lärare (kanske tvingas) rätta – eller om Svenska2 eleverna fått alldeles för mycket stöd…
Och förklara för mig hur det kommer sig att just friskolor alltid har sådana toppresultat i 9:an – men sedan toppar statistiken med sina fd. elever vad gäller de som hoppar av gymnasiet under åk 1….
Det är så nedra taskigt att först påstå att en elev är okey – för att sedan låta eleven själv upptäcka att h*n inte alls kan det som kompisarna i gymnasieklassen dansar igenom…
Jag har berättat det förut:
I dotterns gymnasieklass som hade ett betygssnitt på 315 så var det enbart elever från de invandrartäta grundskolorna i förorterna som slutade… Deras toppbetyg motsvarade inte alls kunskapen som efterfrågades.
Frågan är om de ens fått ett G i vissa ämnen om de gått i en “vanlig” innerstadsgrundskola.
Det är sååå taskigt!