Det är mulet och rätt blåsigt – lite höst tränger sig på. Fanken också!
Jag har hört människor säga att de längtar efter hösten – att de är “klara” med sommaren… Jag förstår inte hur de menar… Hösten är ju lika med mer mörker… och kyla… och lång seg vinter, och bylsiga kläder, strumpor… vem sjutton kan längta efter något sådant, om man fick välja på barfota morgnar i gräset, simturer i sjön, lätta sommarklänningar och semester? Det är för mig helt obegripligt!
Jag har städat stugan i stugan idag. Fixat en trasig kontakt… ätit frukost i sängen. Duschat. Sånt ger tid för funderingar…
Jag har funderat över människor… och deras sätt att utgå från sig själva när de dömer andra. Egentligen är det kanske inget konstigt… folk gör väl så, för det är lättast. Men ju äldre jag blir, desto mer upptäcker jag hur lite människor egentligen analyserar sig själva.
Jag kanske låter flummig nu, men ska försöka ta ett exempel:
Ta människor som är duktiga på att uttrycka sina känslor, och gärna pratar med andra om sina problem… Hur ofta har jag inte hört dem säga att andra inte kan sätta sig in i deras situation bara för dessa “andra” inte upplevt något liknande själva?
Men… hur VET de att så är fallet? Bara för att de själva har ett behov av att vända ut och in på sina liv för kreti och pleti, så kan de ju inte förutsätta att andra människor inte har (haft) jobbiga perioder i livet, bara för att de inte ropar/ ropat ut det…
De utgår från sig själva – och sätter sitt eget beteende som en sorts facit för hur människor “ska” agera och reagera i en kris – ett enkelt sätt att leva… ett förenklat sätt att tänka.
Det här har jag klurat på idag. Nu ska jag gå och ösa en båt… 
“Jag har funderat över människor… och deras sätt att utgå från sig själva när de dömer andra.”….skriver du….samtidigt som du i dina första rader dömer ut alla som inte gillar sommaren och absolut inte kan sätta dig in i deras situation…
Du ser- det är faktiskt inte lätt att inte utgå från sig själv!
Lärarinnan: Jag förstår “piken” – men jag tror också att du förstår skillnaden mellan de två exemplen… skämtet vs allvar…
Att skoja om hurvida jag inte förstår folk som gillar att det blir höst, är liksom inte riktigt lika tungt, som att räkna bort människor så som mindre vetande bara för att de inte har samma beteendemönster vid livskriser.
Det är ju rätt tungt att dizza en människa på det senare sättet – tycker jag i allafall.
Naturligtvis är det inte samma sak! Men det jag ville påpeka är hur vi alla (inklusive jag själv naturligtvis) lätt kan missa när vi själva gör något som vi irriterar oss på hos andra människor. Enligt psykologer så är det väl så det funkar – det vi mest irriterar oss på hos andra gör vi ofta själva oss skyldiga till?
lärarinnan: så kan det ju vara – men vad jag hört – av bla psykologer/ beteendevetare så är det till mångt och mycket ett godtyckligt “ordspråk” det där att “det vi mest irriterar oss på hos andra….”
I själva verket irriterar vi oss allra mest på människor som inte följer de normer som vi själva anser självklara.
Normer vi själva klassar högt… och är noga att leva efter.
Men visst – ibland gör vi fel själva också. I allafall jag brukar bli betydligt mer förbannad då – på mig själv
OK…. den psykolog som jag själv gått hos sade i a f så- att det som man riktigt tänder till på och reagerar starkt på – det ska man titta på hos sig själv och se om det inte är så att man själv har problem med det. Och för mig har det stämt. Sen kan ju psykologer ha olika uppfattningar och inriktningar naturligtvis, som alla andra yrkesgrupper.
Jag tycker inte jag själv gör fel ibland, jag tycker att jag gör fel rätt ofta men det är OK för jag är ju bara mänsklig
Lärarinnan: Jo… Jag tog faktiskt upp det här med min handledare (psykolog) i dag… snacka om nördigt… Men i allafall, så sa han ungefär så här:
Man kan/ bör ju alltid fundera över v a r f ö r man reagerar starkt på något – men därmed inte sagt att själva agerandet är något man själv gör eller upprepar.
Jag tror inte du gör “fel” rätt ofta – inte mer än någon annan i allafall – så var inte för hård mot dig själv
Sedan beror det ju på vad man klassar som “fel” – är det “fel” att korsa gatan på andra ställen än övergångsställen? Är det “fel” att läsa tidningen i lugn och ro efter en arbetsdag, även om det behövs dammsugas hemma? Om det är sådanna “fel” du hänvisar till så gör jag dem nog också ofta om jag tänker efter…
“nu stundar den årstid som den svage kallar höst” tror att det var Fröding som skaldade så vackert. Hösten innebär inte mörker eller kyla, den innebär pånyttfödelse. Hela världen förbereder sig för att födas på nytt, träden går till vila i en kaskad av underbara varma färger, naturen sänker temperaturen så som man ska göra när man går till sängs för att sova om man vill sova gott. Allt bara bubblar av förberedelse för den stora fanfaren när sen våren kommer tillbaka. Allt som sker nu är ett måste för det som stundar.
Micael: jag vet, jag vet… det är så…sorgligt… långt till nästa sommar.
Hösten ÄR vacker – det tycker jag med… men man kan inte gå barfota längre, eller slänga sig i sjön (och njuta), eller “bara vara”.
Hösten medför också stumpor, bylsiga tröjor, plikter… och en massa tider att passa…
Efter alla dessa levnadsår så har jag lärt mig så mycket om mig själv, som att jag INTE på något minsta lilla vis är en vintermänniska.
Jag tycker så otroligt illa om kyla och snö/slask/is… och hösten blir därför (för mig) bara en förberedelse inför vintern – som är en nedra död årstid… fullkomligt onödig i mina ögon
Jag lovar att försöka njuta av de färgglada höstlöven så gott jag kan… ändå.