Jag har inte haft ont i huvudet på hela dagen idag, så min önskan blev uppfylld. Tackar!
Eftersom detta var dag 2 för eleverna i skolan, så skulle jag även kunna beteckna det hela som “invänjningen över”. *asg*
Idag har det testats gränser… Det är lika intressant varje gång det sker. Vad får man, vad får man inte? Har något ändrats sedan förra året? Vi vuxna är rätt stelbenta i början. Det är bättre att lossa på tyglarna när allt funkar bra, än att dra in på dem som någon form av bestraffning när det inte funkar.
Vår erfarenhet är att belöningssystem är fanken så mycket effektivare, än bestraffningsdito… Därför blir det lite fyrkantigt så här i terminsstarten.
Efter lektionerna var det dags för en all-personals-konferens… 14.30 skulle den börja… Dvs samtidigt med Stefan Holms höjdhoppsfinal. TV:n stod därför på (utan ljud) i personalrummet samtidigt som rektorn försökte få kollegiet fokuserat på utbildningsdagar och skoljubileum… Det gick väl hyfsat bortsett från några återhållsamma “yes” när Stefans konkurrenter rev ut sig… När det var Holms tur så fick rektorn vackert hålla tyst. Då höjdes ljudet på TV:n… och alla skrek…. NEEEEJ! när 4:e platsen var ett faktum… Fast jag skrek inte. Jag tycker 4:e plats på ett OS är en enorm prestation jag. 
Imorgon är det dags för nästa svenska deltagare i OS-simhoppningen. Då startar nämligen försöken i damernas höga där Elina hoppar.
Faktiskt tycker jag det är ännu roligare att titta på än Annas 3:meters svikt. Det k a n ju iofs bero på att jag sett Elina växa upp från liten yttepytte D-hoppare på Fantomen Cup, till Svensk mästarinna på damernas höga. Jag ska villigt erkänna att hon hela tiden varit snäppet bättre än dottern, som fått finna sig i ett stort antal silvermedaljer – bakom Elina. Under juniortiden var det ett litet varannan-års-syndrom. Dottern är ju ett år yngre, så när Elina flyttades upp till nästa nivågrupp (sker vart annat år i simhopp) så fick dottern ett år “själv” i den yngre klassen – vilket säkrade en del guldmedaljer i USM, JSM och NJM…
Nu för tiden har dottern lagt baddräkten på hyllan, och satsar stenhårt på sin högskoleutbildning istället… KTH är det som gäller f o m i höst… och jag kan nog tycka det var ett helt rätt val. Hon var en strålande simhopperska på ffa höga, men hamnade alltid i skuggan av Elina… och Sverige är ett för litet land för att satsa stort på två tjejer på samma simhoppshöjd… något som även drabbat andra simhopperskor som hoppar lägre höjder och hela tiden fått finna sig i att hoppa i skuggan av Anna Lindberg.
Imorgon eftermiddag är det Elinas tur… och jag kommer ha tusen fjärilar i magen, när hon drar igång… ffa på handstandsen! Alla tummar är hållna!
