Från och med i år är det inte bara 5:or och 9:or som ska göra nationella prov för att skolan ska få en mätsticka över vilka elever som inte klarar kunskapsmålen. Även barn i åk 3 ska nu testas.
Det kanske är bra – det blir ett konkret “bevis” för de föräldrar som ibland vacklar över lärarnas omdömen och kompetens, och inte riktigt vill ta till sig sitt barns svårigheter. Det blir ett dokument att lämna över till mottagande skola när föräldrarna väljer att mörka problem genom genom ett skolbyte.
Vi som arbetar med barn med särskilda behov ställs lite då och då inför rätt konstiga situationer…
Det kan gälla alltifrån att föräldrar säger nej till våra små grupper – till att barnen tas i från våran grupp för att placeras i en vanlig klass i en ny (ofta fri-) skola.
Oftast hänvisar föräldrarna till barnets sociala situation… Vilket jag kan förstå. Självklart vill en 9-10 åring gå kvar i samma klass som sina kompisar – men hur långt ska man ta hänsyn till detta? Skolans uppgift är att tillhandahålla kunskap. En social fostran ingår också – men inte en social underhållning… Inte på skoltid.
Jag tänker därför på det här med nationella prov i åk 3… prov som mäter absolut lägsta kunskapsnivå som efterfrågas av en 9-10 åring efter 3 år på lågstadiet. Kommer de förändra föräldrarnas inställning till vad som är viktigast för ett barn som ska börja 4:an? Jag är inte helt säker på det…
Ibland känns det så grymt – vi står ju där, redo att ta emot eleven. Med öppna armar, och klassrummet fullt med pedagogiska hjälpmedel och gedigna kunskaper riktade just mot dessa barn… och så dizzar en förälder det hela för att “Putte” inte vill… Usch – det är så taskigt! Det är kanske inte “Putte” som ska välja i det läget, utan en vuxen, ansvarstagande förälder…
Ibland önskar jag att klassrummen bestod av en sådan där spegelvägg så föräldrarna kunde iaktta sina barn under lektionerna… Så de kunde se hur enormt många olika strategier en svag elev dagligen måste ta till för att “mörka” sina problem och brister. Så de förstod hur enormt mycket energi detta tar ifrån själva inlärningsprocessen.
Förhoppningsvis kommer de nationella proven i åk 3 tjäna lite som en sådan spegel, eller i allafall en ögonöppnare… Så kanske fler elever slipper sitta ute bland sina kompisar och pga tappade självförtroenden bli tapetblommer eller utåtagerande bråkstakar.
Kanske….
(Är du intresserad av vilka lägsta-mål som skolverket satt upp i Sv och Ma för åk 3? Läs mer HÄR)
Angående din länk precis i slutet:
OBS att det här är lite av ett raljerande lärar-skämt men… det där är ju fan nästan samma mål som eleverna ska uppnå i nian (vad gäller svenskan alltså, har ingen koll på matten!!)
Och:
Kan de inte komma med NÅT som är lättolkat från Skolverket??
Suck…
Lärarinnan: De (skolverket) kanske bara försöker göra det lätt för oss
I allafall vår rektor säger att “alla” måste känna till målen för åk 9 – för det är ju dit eleverna ska nå tillslut.
Väldigt bekvämt om vi inte höjer målen allt för mycket mellan 3:an och 9:an – så kanske de flesta elever når målen någon gång i allafall….
Sen är det ju (som vanligt) oerhört godtyckligt hur mål ska tolkas, och nationella prov ska rättas, och betyg ska sättas… Det finns nog inga 100% rättvisa system…
Men… faller en elev ut mycket i nationella provet i 3:an så är det en rejäl larmklocka faktiskt…
I alla fall jag upplever nämligen steget mellan pedagogiken på lågstadiet och mellanstadiet som det absolut största steget under hela grundskolan. Klarar man inte målen i åk 3, så blir det nog oerhört svårt att gå vidare upp i 4:an, utan massor av enskilda stödåtgärder – och/ eller ett extra skolår.
Jag gissar att det här kommer innebära fler sökande till min grupp i förlängningen…
Elevnära är väl kunskaper som är i överensstämmelse med åldern och den konkreta verklighet som de möter. Det som är bekant för dem och hunnit med att möta i sitt liv.
Det betyder ju inte att kraven är lika höga som om de vore nior och gått i skolan flera år mer.
Och man kan fråga sig vilka konsekvenser det blir om det blir massor av enskilda stödåtgärder eller ett extra skolår. Har man överhuvudtaget genomfört en konsekvensanalys?
Monika- visst förstår jag att man med elevnära även menar åldersmässigt. Jag slogs mest av hur förbaskat lika målen var och blev liksom “trött bara”… för de där målen är så förbannat svårtolkade!
Jag har haft elever med VG i svenska (på gymnasiet) som inte behärskat när det ska vara stor bokstav eller punkt…det står som mål i åk 3…
Uppps… jag menar alltså att de kommit till mig med ett VG från nian, till ettan i gymnasiet. Det här var när jag undervisade på “vanliga” nationella program, inte på IV, där jag är nu.
Och jag förstod att du förstår … jag ville nog bara få min tolkning bekräftad – det där lilla “väl” tyder på det.
Monica: Nu förstår jag inte riktigt hur du menar? Konsekvensanalys – av vad? Specialpedagogik och erbjudande av extra skolår?
Vår läroplan är ju tydlig… “alla elever ska erbjudas möjlighet att nå målen”.
Vi kan ju då inte bara “skita” i vissa elever med stora svårigheter för att få ett forskningsunderlag… “vad händer om vi inte gör något” – förstår du hur jag menar – eller missförstod jag dig helt nu?
Alla elever med svårigheten MÅSTE ju få individuellt utformad hjälp utifrån de svårigheter eleven har och de åtgärder kommunen har att erbjuda – och, icke att förglömma – de möjligheter hemmet har att backa upp!
Alla skolor gör väl utvärderingar av sina olika verksamheter – och alla elever har ju IUP – och i vissa fall åtgärdsprogram. Dessa återkopplar man ju till hela tiden under skolgången – för mig är dessa dokument rätt tydliga konsekvensanalyser av de extra åtgärder som vissa elever har, pga sina svårigheter att följa skolans läroplan.
Jag menar konsekvensanalys av att fler än tidigare inte kommer att kunna gå upp i fyran … och vad detta innebär för deras fortsatta skolgång. Hur reagerar nioåringarna?
Det är inte specialpedagogiken jag menar man skall genomföra en konsekvensanalys av.
Monika: Tja… ett omtag av skolår är ju inget nytt… Det brukar ofta vara en lättnad för eleven, även om det först är ett motstånd för själva förändringen.
Sedan är det ju inte så att en elev som inte klarar nationella proven i 3:an automatiskt inte flyttas upp i 4:an.
Svårigheterna kan ju vara så stora att en omgång ändå inte kommer gagna elevens fortsatta utveckling, och då är det ingen idé att erbjuda en sådan åtgärd.
Då måste man till annat. Specialskolor/ små undervisningsgrupper osv…
Ibland kan det ju också vara “smart” att skjuta på möjligheten till omgång till längre fram… i fall eleven då kanske mognat lite mer och tex fått en större studiemotivation. Viktigt är dock att eleven i så fall ändå knäckt läskoden och kommer kunna hämta in kunskap den vägen.
hmmmm var kan man få se på dessa prov? Kan man ladda ner dem någonstans på nätet?
Lena: Nja… det skulle kanske inte vara någon större idé att genomföra nationella prov på alla sveriges 3:e klassare, om de gick att ladda ner från nätet… eller hur?