Det finns en blogg jag brukar kika in i någon gång då och då.
Den skrivs av två tjejer som bla presenteras ”dagens outfit” – amatörbilder på sig själva i vardagskläder. Det är rätt gulligt.
Det som slagit mig är för det första hur olika båda tjejerna är min egen klädsmak – det andra är att jag ändå alltid kan tycka att den ena tjejens kläder är både kul och snygga, medan den andra tjejens kläder är… hur ska jag säga… väldigt missklädsamma.
En av tjejerna lyckas pricka kläder som faktiskt passar ihop – på ett personligt och kul sätt… ibland rätt knasigt – men med stil, medan den andra tjejen gång på gång kombinerar ihop fullständigt vansinniga kreationer. Det blir bara sååå fel. Det blir inte coolt, inte ballt, inte gulligt… det blir… fel.
Oavsett vilken stil man har, vilka kläder man föredrar osv – så krävs det en smula ”smak” – en känsla för vad som passar ihop med vad, en känsla för kvaliteter och färger/mönster.
Men det här är inte lätt… olika människor besitter olika förmågor… och det är känsligt att gå in som anhörig eller vän och försöka förklara att kläderna en människa har på sig inte funkar… Det skulle antaligen uppfattas som väldigt kränkande – även om det är välment.
Samtidigt så tror jag att en person kan ”lära sig” att kombinera ihop kläder på ett vettigt sätt, bara någon vågar tala om vad h*n ska titta på, och vad som inte funkar.
Det finns helt enkelt olika sätt att sticka ut klädmässigt… Den ena sker genom ett personligt mode.
Det andra är ofrivilligt – genom att omgivningen uppmärksammar klädseln negativt – och eftersom detta oftast sker omedvetet, så behövs det kanske någon utomstående som vågar reagerar?
Man f å r självklart klä sig precis som man vill. Men… som man klär sig, blir man bemött… och blir det för ”konstigt” så får man nog räkna med ett och annat höjt ögonbryn… dock inte av beundran utan mer förundran ”Vad sjutton har hon på sig?”
